camilladillan

Jag har snart bott i K-stad i två år och inte riktigt trivts här. Allt har handlat om att jag inte träffat någon att umgås med, jag har alltid umgåts med min pojkvän och hans kompisar. Det är inget fel med det, men att ha egna kompisar att umgås med gör väldigt mycket.  Men nu har jag träffat en underbar tjej som jag snackar en del med, träffar på vardagar och ibland på helger. Jag är inte alltid men mannen min och jag tillbringar inte hela helgen med honom. Det är inte så att jag inte vill umgås med min kille, men det kan bli intensivt, man måste kunna träffa kompisar på vars ett håll. Jag känner mig riktigt lycklig nu, det var liksom den sista pusselbiten som fattades i mitt liv. Det finns fortfarande jobbiga saker som händer runt om mig, men det vet jag att det kommer att lösa sig. Men bara att känna att man fått en kompis och att man är välkommen till hennes "gäng" och umgås med dom med, känns fantastiskt skönt. Jag känner mig så lycklig nu, ve och fasa så börjar jag till och med trivas lite i K-stad.