Dumma mig
Idag blev jag så jävla arg så att det började ånga genom öronen. Det är inte ofta det händer, men när det väl gör det tänker jag mig inte efter innan jag säger saker eller i detta fallet skriver saker. Jag försökte at kontakt med killen som jag varit ovän med, men han hade inte tid och ville inte träffa mig innan vi rett ut allt. Det accepterade jag och förstår helt och hållet. Men sen fick jag reda på att han berätta halvsanningar och fantiserat ihop saker så jag fick mig ännu en blåsning av bruden. Så jag skrev ett meddelande på fejjan som inte var så snällt eller det var riktigt elakt. Jag ångrar det för jag tycker inre om att vara elak även om de varit det mot mig. Men kommer inte reda ut detta med killen mer skiter i honom för tydligen är han inget att lita på. Jag kan inte umgås med personer som vill ha drama och ljuga ihop saker för att han ska må bättre. Så nu ska jag glömma allt och försöka hitta tillbaka till mig själv utan att vara nere. Tycker så synd om min man som är mitt i mellan, jag hade gjort vad som helst för att han skulle slippa detta. Det värsta är att han får stötta mig så mycket eftersom jag inte mår så bra. Men jag bad honom låsa tjejens blogg från vår dator så jag inte kan läsa den mer, så jag slipper se allt skit hon skriver, eftersom hon kallar detta bråket ett krig. Löjligt men sant. Nä jag ska fortsatta titta på Sex and the City och skingra mina tankar med annat. Synd att man inte kan blockera del av minnet så man slipper tänka.
