Par hela livet?
Man ska jue hitta någon som man ska leva med och bilda familj med och så vidare. Men många nöjer sig inte med det. Det ska vara ett par i skolan där man umgås med samma person hela tiden och kan knappt vara utan,. sen har man sin bästa kompis som är pare med och man har någon på jobbet och så fortsätter det, att man har flera olika man lever med i olika förhållanden. Man är så beroende av ha sitt par i olika situationen. Men problemet är att jag är inte sån, jag vill kunna umgås med alla utan att behöva ha en annan vid sidan om mig. Men jag har märkt att det inte går. Jag kan parat med alla, jag umgås med alla, men jag e 5:e hjulet jag hör inte hemma någonstans, jag bara är. Jag känner mig som en svans som följer med till lunchen eller till fikan men jag är inte med i gänget öfr jag är inget par, jag hör inte ihop med någon. Detta gör att man känner sig utan för, känns som man inte är omtyckt man är ensam helt enkelt. Personer som är para bestämmer att de ska umgås med andra par och kanske med ett par till, men är man inget par så kan man jue inte följa med, man kan jue inte vara ett ojämnt antal och det måste vara ett par. Jag har så svårt att förstå detta, att det är så när man är liten men att det fortsätter när man är vuxen. Det går går föbi mitt förstånd. Men man får väl fortsätta att leva med att vara en svans och 5:e hjulet, jag misstrivs jue inte, men känner mig ensam och en gnutta utanför ibland. Men det är kanske min osäkerhet som spelar in och kanske är helt fel att det är så.
Men varför ska man vara ett par med någon för att få vara med och anses normal? 
